I

I september åkte jag till Island för en fotoworkshop med islandshästen som tema. Det regnade för det mesta, hästarna var blöta och diset gjorde det stundtals svårt att få distinkta bilder. Men det var helt underbart. Med trevliga människor och fantastiska hästar glömmer man lätt vädret. När vi kom in för landning i Keflavik utanför Reykjavik kändes det som att komma hem.

Vi började på Auðsholtshjáleiga där vi bodde i huset på den gamla delen av avelsgården. Auðsholtshjáleiga har vunnit priset årets isländska avlare fyra gånger och har fött upp hästar som Toppur frá Auðsholtshjáleigu som blev svensk mästare i töltklassen t1 med Maria Berg 2019 och med Jamila Berg 2018.

Det regnade och det regnade. Kamerorna var inte jätteglada, men vi lyckades ta oss ut i en sank hage och fota lite föl och fölston. När det lättade något körde vi iväg till stranden för en fotosession med Disa, dotter i huset. Hon red Losti, uppfödd på gården och hade glömt hjälmen hemma, men lovade att hon alltid annars brukar ha hjälm på huvudet när hon rider.

Det var magiskt på stranden i diset och regnet, men svårfotat. När jag sedan redigerade bilderna försökte jag först få fram skärpan och kontrasten i dem, vilket så klart går till en viss gräns. Men jag ångrade mig, jag tycker att den disiga känslan ger mer liv till bilderna.

Vi fick också fotografera den vackra hingsten Sproti frá Enni i dörren till ridhuset vilket gav möjlighet att relativt enkelt skapa en svart bakgrund, något jag borde öva mera på! Disa tog sedan ut honom i en hage för att vi skulle kunna fotografera honom medan han sprang, men det hade hunnit bli för mörkt för mitt objektiv som inte är speciellt ljusstarkt, tyvärr.

Efter denna underbara första halva på resan åkte vi vidare mot Snaefellsnes, en halvö en bit norr om Reykjavik. Vi stannade längs vägen och fotograferade hästar som var bekanta för Johanna, workshopens ledare. Hon berättade om ett tillfälle när hon fotat hästar utanför en hage och blivit rejält utskälld av ägaren, så vi höll oss till kända pållar.

Gården Gröf ligger mellan bergen och havet, precis före Snaefellsjökulls nationalpark som ligger längst ut på Snaefellsnes. Bara att andas luften där gör en lycklig, även i dis och regn. När vi kom fram möttes vi av ägarna Susan och Víðir och deras otroligt sociala australian shepherd Viska. De berättade om gården och om hur de byggt om ett gammalt fårhus till den varma och välkomnande byggnad vi nu befann oss i – The holy ram lodge.

Regnet fortsatte, vår strandridtur blev uppskjuten till eftermiddagen när det skulle regna mindre. En liten sightseeing tur runt udden på Snaefellsness var trevligt, den orange fyren Skalasnagi fick vi se, och lavafält som bara pågick och pågick, fantastiska färger med mossar, lavar och höstfärgade löv.

När vi slutligen kom till stranden på gårdens fina hästar var det värt all väntan och den ganska långa promenaden uppför berget för att fånga in dem. I full fart red vi på den perfekta sanden i en hutlöst snabb tölt eller i flygande pass som gick ännu snabbare. För den som inte vet har ju islandshästen fem gångarter, förutom skritt, trav och galopp även en fyrtaktig gångart som kallas tölt och hos vissa den tvåtaktiga flygande passen, där hastigheten kan komma upp i runt 50 km/h.

Nu var det faktiskt uppehåll och när vi ridit bestämde sig Susan och Víðir för att släppa några hästar så att vi fick fotografera dem i vattnet i full galopp. Själv hade jag väl kanske varit lite orolig att de skulle ha rymt, men i sann isländsk anda sa Susan och Víðir att det ordnar sig, hästarna sticker inte från sin flock. Och det gjorde de inte heller, kanske hade Víðirs havrepåse något med saken att göra också.

Slutet närmade sig för resan, sista dagen fick vi tillfälle att fotografera lilla Foxy, en polarrävunge som Susan tagit hand om när jägarna skjutit hans föräldrar. Han var helt fri att komma och gå som han ville, men fick mat och sällskap på sina villkor. Bästa vännen var Viska. Polarräven var det enda däggdjuret som levde på land på Island innan vikingarna kom dit med sina djur.

Jag kan inte uttrycka hur mycket jag tycker om Island och det fantastiska landskapet. Det är vilt och kargt, bergigt och lavabestrött. Överallt hästar och får. 100 000 hästar och nästan 500 000 får på drygt 300 000 människor. My kind of terrain.

There are no comments